Barnbeck och bebisbajs: vad är normalt?

Kort sagt: Barnbeck (mekonium) är ditt barns första, nästan svarta och klibbiga avföring. Hos fullgångna barn kommer den nästan alltid under de första 24 timmarna. Från ungefär dag 2 följer grönbrun övergångsavföring, och kring dag 5 är avföringen gul. Efter två till tre dagar har det mesta av barnbecket kommit ut.

Namnet passar ganska bra: beck var förr en seg svart massa som användes för att täta tunnor. I magen sväljer ditt barn fostervatten, och med det hamnar avstötta hudceller, fina lanugohår och slem i tarmen. Galla färgar allt nästan svart. Däremot luktar barnbeck knappt alls.

Det hela kommer i gång med den första mjölken. Kolostrum, den tjockare första mjölken under de första dagarna, verkar milt laxerande och hjälper barnbecket ut. Lägg därför ditt barn vid bröstet minst åtta gånger på 24 timmar de första dagarna, gärna oftare, även på natten. Det får mjölkproduktionen att komma i gång – och matsmältningen också. Får ditt barn modersmjölksersättning fyller flaskmjölken samma funktion.

För tidigt födda barn tar sig ofta mer tid: bara drygt en tredjedel får ut sitt första barnbeck under de första 24 timmarna, och hos nästan en tredjedel tar det längre än 48 timmar. Fråga på kliniken eller barnläkarmottagningen vad som fortfarande är normalt för just ditt för tidigt födda barn.

Har inget barnbeck kommit efter 24 timmar? Berätta det då samma dag: på kliniken för avdelningspersonalen, hemma för barnläkarmottagningen eller vårdcentralen, utanför mottagningstid via sjukvårdsrådgivningen eller jourmottagningen, och om du har en barnmorska även för henne. Det förekommer hos en del barn och är oftast ofarligt, men det behöver bedömas. Efter 48 timmar utan barnbeck måste ditt barn undersökas av läkare – då räcker det inte längre med ett telefonsamtal.

Det kan bero på olika saker. Vanligast är en seg propp av barnbeck som täpper till öppningen och oftast släpper efter en liten medicinsk åtgärd. Mer sällan sitter problemet i själva tarmen, till exempel vid Hirschsprungs sjukdom, där nervceller saknas i den sista delen av tarmen, eller vid stopp av mycket segt barnbeck, oftast på grund av cystisk fibros. Cystisk fibros ingår vanligtvis i den nyföddhetsscreening som görs på blod från hälen. Läkaren känner på magen, tittar på ändtarmsöppningen och ordnar vid behov en röntgenundersökning eller kontrastlavemang.

Omedelbar vård behöver ditt barn om magen samtidigt är spänd, hård och tydligt uppsvälld, även långt efter att barnet har ätit, om det dricker dåligt eller kräks grönt. Grönt betyder här gräsgrönt till mörkgrönt som spenat, inte den gulvita mjölk som många barn kräks upp. Om du åkte hem kort efter förlossningen: skriv upp klockslaget för den första svarta och den första blöta blöjan.

För övrigt: vid cirka 12 till 20 av 100 födslar går barnbeck redan innan barnet föds, och fostervattnet blir då grönaktigt. Bara omkring 2 till 10 av 100 av dessa barn får andningsproblem på grund av det (mekoniumaspiration), därför håller förlossningsteamet då extra noga koll på andningen.

Barnbeck klibbar som tjära: på huden, på dina fingrar och gärna också på bodyn. Att gnugga hjälper sällan och irriterar den känsliga huden. Så här blir det lättare:

1. 1

   Lägg fram allt först: ren blöja, mjuka tvättlappar, ljummet vatten, handduk och ombyte. Tvätta händerna före och efter.

2. 2

   Torka bort det mesta först: Med den rena framdelen av den gamla blöjan kan du få med det mesta direkt.

3. 3

   Mjuk upp i stället för att gnugga: Lägg en våt, ljummen tvättlapp på det klibbiga området i några sekunder och torka sedan försiktigt, hellre flera gånger än hårt.

4. 4

   Vatten räcker: Under de första veckorna behöver du varken tvål eller våtservetter, de kan irritera den känsliga huden. När ni är ute går våtservetter bra undantagsvis.

5. 5

   Torka torrt och skydda: Badda rumpan och hudvecken torra. Ett mycket tunt lager vaselin eller barriärkräm skyddar huden under dagarna med många blöjbyten. Inget babypuder: om det andas in kan det skada lungorna.

6. 6

   Torka åt rätt håll: hos flickor alltid framifrån och bakåt, så att tarmbakterier inte kommer in i slidan. Hos pojkar ska förhuden inte dras tillbaka.

7. 7

   Lämna naveln fri: Vik blöjkanten nedanför naveln så att navelstumpen får torka i luft. Om den blir smutsig, rengör med rent vatten och badda torrt. Om huden runt omkring blir röd, vätskar eller svullnar ska den bedömas samma dag.

8. 8

   Lämna aldrig barnet ensamt: På skötbordet ska du alltid ha en hand på ditt barn.

Små bebisar behöver ofta 10 till 12 rena blöjor per dag, äldre oftast 6 till 8. Det är antalet byten, inte gränsen för om barnet får i sig tillräckligt – den kommer längre ned.

Om rumpan blir röd, byt oftare, rengör bara med vatten, badda torrt, låt ditt barn vara utan blöja några minuter flera gånger om dagen i ett varmt rum och smörj tunt med barriärkräm. Om det inte blir bättre, breder ut sig eller du ser klarröda, skarpt avgränsade fläckar med små prickar i kanten, ofta i hudvecken, kan det handla om blöjsvamp. Då behövs salva från barnläkarmottagningen eller vårdcentralen.

Färgskiftningarna under de första dagarna följer ett ganska pålitligt mönster. Dag 1 räknas då som de första 24 timmarna efter födseln.

1. 1

   Dag 1 till 2 – barnbeck: svart till mörkt olivgrönt, segt och klibbigt. Minst en sådan blöja per dag, ofta flera.

2. 2

   Dag 2 till 4 – övergångsavföring: grönbrun till gröngul, tydligt mjukare, ibland krämig. Mjölken har börjat komma fram och blandas med de sista resterna av barnbeck. Från dag 3 är det oftast tre eller fler bajsblöjor per dag.

3. 3

   Från dag 4 ljusare, kring dag 5 gul – mjölkbajs: hos ammade barn klart gult till senapsgult, rinnigt till grötigt, hos flaskmatade barn gulbrunt och lite fastare.

Varför den här förändringen säger så mycket: gul avföring visar att mjölk passerar genom tarmen. Gula blöjor kring femte dagen är ett riktigt gott tecken. Ammade barn har från då och fram till ungefär sex veckor oftast tre eller fler gula avföringar per dag, var och en minst ungefär 2,5 cm i diameter. Är det färre än tre under ett helt dygn, eller är avföringen fortfarande mörk och seg på dag 5, kommer det troligen ännu inte tillräckligt med mjölk: ring samma dag till barnläkarmottagningen, vårdcentralen eller amningsrådgivningen och be om vägning. Vad du kan göra tills dess står i rutan ”För få blöjor?”.

Mjölk och avföring hänger under de här dagarna ihop på ytterligare ett sätt. Via avföringen gör sig barnet av med bilirubin, det gula färgämne som ligger bakom nyföddhetsgulsot. Om ett barn dricker lite bajsar det också mindre, och bilirubinet stannar längre i kroppen. Även därför lönar det sig att amma tidigt och ofta.

När barnbecket har passerat kan normal bebisavföring se väldigt olika ut beroende på hur barnet matas: som amningsbajs, flaskbajs eller något däremellan. Alla de här varianterna är normala:

• Ammad: klart gul till senapsgul, ibland orange, rinnande till krämig, ofta med små gryn. Den luktar milt, ofta lite syrligt, och kan komma ut ganska sprutigt.

• Med modersmjölksersättning: gulbrun till brun, fastare och mer trögflytande, men aldrig hård – högst så fast som mjuk modellera. Den luktar tydligt starkare.

• Blandad matning: någonstans däremellan, ofta som en mjuk pasta.

Det menas med ”blek”: Om avföringen ser urtvättad ut, kritig, vitaktig, grå, beige eller lerfärgad ut saknar den färgämnet från gallan. Det är aldrig bara en variant av gult, utan en anledning att låta ditt barn undersökas inom 24 timmar. Om du är osäker kan du hålla upp avföringsfärgkartan i dagsljus bredvid – mer om det längre ned.

Om du byter modersmjölksersättning eller ger flaska som komplement till amningen kan avföringen ändra färg, lukt och konsistens. En del specialnäringar, till exempel kraftigt hydrolyserad ersättning, färgar den ofta grönaktig. Om den blir hård eller smulig, fråga på mottagningen innan du byter ersättning.

Grön avföring ligger hos bebisar nästan alltid inom det normala spannet. Det viktiga är bara skillnaden mellan tydligt eller mörkt grönt, som är normalt, och blek, grågrön avföring, som hör till varningsfärgerna. Grönt kan dyka upp när tarminnehållet passerar snabbare, vid vissa specialnäringar, vid en infektion med diarré eller helt utan tydlig orsak. Så länge ditt barn dricker bra, går upp i vikt och är piggt är grönt i sig inget varningstecken.

Ett undantag behöver du känna till: små, sällsynta, mörkgröna till brunaktiga avföringar tillsammans med få blöta blöjor kan betyda att ditt barn får för lite mjölk. Låt då barnet vägas samma dag.

Och det du äter då? Gaser från kål, lök eller baljväxter går inte över i bröstmjölken. I grunden behöver du inte utesluta något när du ammar. Bara om du tydligt märker att något inte passar ditt barn kan du prova att undvika det. En verklig kostomläggning bör ske med medicinsk uppföljning.

Konsistensen berättar också en del:

• Grynig: normalt, särskilt hos ammade barn.

• Sprutigt, nästan explosivt: normalt hos ammade barn.

• Lite slem: hos ett piggt barn som dricker bra är det ofta ofarligt.

• Slem med blodstrimmor: till barnläkarmottagningen eller vårdcentralen samma dag.

• Vattnigt, sjunker nästan helt in i blöjan, tydligt oftare än vanligt: misstanke om diarré.

• Hårt, smuligt, små kulor: tecken på förstoppning. Hos ett helt ammat barn är det mycket ovanligt och bör bedömas.

Viktigt för ammade barn: lös avföring är inte diarré, utan det normala. Diarré känner du igen på förändringen: plötsligt tydligt oftare och mycket mer vattnigt än tidigare. Eftersom bebisar då snabbt kan förlora vätska ska du ringa barnläkarmottagningen eller vårdcentralen, utanför mottagningstid sjukvårdsrådgivningen eller jourmottagningen.

Under de första dagarna upptäcker många föräldrar orange till rosaröda, pudriga fläckar i blöjan. Oftast är det inte blod utan tegelmjöl: pyttesmå kristaller av urinsyrasalter, urater. De uppstår när urinen fortfarande är mycket koncentrerad, alltså helt naturligt så länge mjölkmängden ännu är liten.

Under de tre första levnadsdagarna är det normalt. Så snart mer mjölk rinner till blir urinen ljusare och tegelmjölet försvinner. Ser du det fortfarande från och med den fjärde levnadsdagen är det en signal om att det kommer fram för lite mjölk: amma oftare och prata samma dag med barnläkarmottagningen, vårdcentralen eller amningsrådgivningen. Om det dyker upp igen senare, till exempel en varm dag eller vid feber, är urinen också för koncentrerad: erbjud bröst eller flaska oftare, och om de blöta blöjorna samtidigt blir färre – ring.

Tegelmjöl ser pudrigt eller kristalligt ut, mer orange-rosa, och ligger i urinfläcken. Blod är däremot rött till brunaktigt eller syns som strimmor och trådar i avföringen. Är du osäker, behandla det som blod.

Hos flickor finns en annan ofarlig förklaring: någon gång mellan andra och tionde levnadsdagen kan det komma lite blod från slidan, en liten skenblödning, eftersom hormonerna från graviditeten sjunker snabbt efter födseln. Den går oftast över av sig själv efter tre till fyra dagar. Om den håller i sig längre, blir kraftigare eller om blodet inte tydligt kommer från slidan ska det bedömas.

Blod i avföringen ska alltid bedömas av läkare samma dag, likaså avföring som blir svart igen efter barnbecksfasen. De vanligaste orsakerna går ändå oftast att hantera bra:

• Nedsvalt blod från mamman: under förlossningen eller senare från ömma, blödande bröstvårtor. Det syns som mörka flagor eller svart avföring, ibland också i uppstötningarna. Berätta vid undersökningen om dina bröstvårtor blöder. Såriga bröstvårtor är dessutom ett tecken på att amningstaget behöver ses över.

• En liten spricka i ändtarmsöppningen: klarröda strimmor utanpå avföringen, ofta efter hård avföring.

• Reaktion på komjölksprotein: slem med blodstrimmor hos ett i övrigt piggt barn, även helt ammade barn kan få det. Lägg då inte om din kost på egen hand och sluta inte amma, utan låt det utredas av läkare.

Spara blöjan eller fotografera den i dagsljus. Omedelbar hjälp behöver ditt barn vid mycket blod, vid svart, tjärlik avföring tillsammans med ett blekt barn, vid blod i kräkningar, uppsvälld mage eller om barnet verkar slappt. Om ditt barn inte har fått vitamin K fullt ut efter födseln ska varje blödning bedömas direkt.

Hur ofta en bebis ”behöver” bajsa varierar enormt och förändras tydligt under de första veckorna.

Ammad, upp till ungefär sex veckor: oftast tre eller fler mjuka avföringar per dag, ibland efter nästan varje måltid. Färre än tre under ett helt dygn är här det egentliga varningstecknet: låt barnet vägas samma dag.

Ammad, från ungefär sex veckor: Nu blir avföringen mer sällan hos många barn. Vissa bajsar fortfarande flera gånger om dagen, andra bara varannan eller var tredje dag, enstaka bara ungefär en gång i veckan. Om avföringen då är mjuk, ditt barn dricker bra, har tillräckligt med blöta blöjor och går upp i vikt är det inte förstoppning. Efter mer än sju dagar utan avföring ska du ändå ringa, även om ditt barn är glatt. Om barnet vid tio veckor fortfarande bajsar efter nästan varje måltid är också det normalt.

Med modersmjölksersättning: oftast en till två gånger om dagen, under de första veckorna ibland oftare, senare är även varannan dag okej. Längre pauser är mer sällan normala hos flaskmatade barn: om det inte kommer något på mer än två dagar, eller om avföringen är hård, smulig eller kulformad, ring barnläkarmottagningen eller vårdcentralen.

Och det där med att krysta? Många bebisar stånkar, trycker, blir knallröda i ansiktet och gråter innan något kommer, ibland i 10 till 30 minuter. Fackpersoner kallar det spädbarnsdyschezi. I magen skulle slutmuskeln hållas stängd i nio månader – nu lär sig ditt barn att slappna av i rätt ögonblick och samtidigt trycka med magen. Om det till slut kommer mjuk avföring är det inte förstoppning. Håll ditt barn lugnt, gärna med böjda ben, och hjälp inte till i stjärten – det fördröjer att barnet lär sig själv. Vid två till tre månaders ålder har de flesta fått kläm på det.

Om det verkligen är förstoppning – hård, smulig avföring eller små kulor – kan du prova följande:

1. 1

   Kontrollera tillredningen av modersmjölksersättning: exakt enligt förpackningen, först vattnet, sedan strukna mått, aldrig ett extra mått och aldrig utspädd.

2. 2

   Massera magen försiktigt med varma händer medsols runt naveln.

3. 3

   Böj försiktigt ditt barns knän mot magen och håll en kort stund, som i huksittande, eller låt benen trampa långsamt som på cykel.

4. 4

   Lägg ett ammat barn oftare till bröstet, mata ett flaskmatat barn som vanligt.

Det här bör du inte göra utan läkares råd: stolpiller, lavemang, mjölksocker, te, vatten eller juice, och heller inte hjälpa till i rumpan med termometer eller tops. Honung ska ditt barn inte få alls under hela första levnadsåret, eftersom den kan innehålla bakterier som orsakar spädbarnsbotulism. Om inget av detta hjälper, om ditt barn har ont, uppsvälld mage eller kräks ska det till barnläkarmottagningen eller vårdcentralen. Om barnbecket redan från början kom sent och ditt barn sedan dess återkommande har hård avföring och uppsvälld mage, säg det uttryckligen där.

En blick framåt: med smakportioner och fast föda blir avföringen brunare, fastare och luktar starkare. Osmälta bitar, till exempel av morot, är då normala, och vissa grönsaker kan färga den orange eller rödaktig.

Om ditt barns hälsobok eller journal innehåller en avföringsfärgskarta, titta på den: den visar sju färgrutor. Fält 1 till 4 visar friska avföringsfärger – brunt, grönbrunt, orange och gult. Fält 5 till 7 visar bleka nyanser: ljusgult, blekgrönt och beige. De tre är varningsfärgerna.

Bakom kartan finns en sällsynt men allvarlig sjukdom: gallvägsatresi. Då är gallgångarna stängda och gallan kan inte rinna ut i tarmen. Eftersom gallan ger avföringen dess färg blir den blek, lerfärgad eller nästan vit. Ofta finns också en gulsot som inte försvinner och påfallande mörk urin. I Tyskland drabbar det omkring 35 barn per år, ungefär ett av 20 000, och de verkar ofta friska länge. Blekheten kan finnas från början eller utvecklas långsamt under de första veckorna – därför är det värt att titta från start.

Varför dagarna spelar roll här: sjukdomen går att operera, och operationen hjälper bäst om den görs tidigt, helst under de första två levnadsmånaderna. Ju tidigare, desto längre kan barnets egen lever bevaras. Dessutom tar kroppen upp vitamin K sämre utan galla i tarmen, och blodet koagulerar då sämre – därför är också de tre doserna vitamin K efter födseln och vid de första rutinundersökningarna viktiga.

Så använder du kartan: Titta medvetet i blöjan en gång om dagen efter barnbecksfasen, helst i dagsljus – två sekunder räcker, det behöver inte bli ett kontrollprogram. Om avföringen verkar ljusare än vanligt, håll kartan direkt bredvid. Jämför inte med bilder i mobilen, eftersom skärmar förvränger färger. Om avföringen matchar ett av de bleka fälten eller ser vitaktig, grå eller lerfärgad ut ska ditt barn undersökas av läkare inom 24 timmar, även om det annars verkar må bra och nästa rutinundersökning ligger veckor bort. Det räcker med en enda tydligt blek blöja, och på helgen betyder det: sjukvårdsrådgivningen eller barnklinik, vänta inte till måndag.

Det gäller också efter den andra levnadsmånaden: blek avföring är i alla åldrar en anledning till undersökning inom 24 timmar. Och om du hittills aldrig har tittat på någon karta men alltid sett tydligt gula, orange, gröna eller bruna blöjor, har du inte missat något. Om ni inte har någon karta i barnets handlingar, jämför med beskrivningarna här och be mottagningen om en.

Mer än hälften av alla nyfödda blir lite gula under de första dagarna, tydligast oftast kring dag 3 – ofta när ni redan är hemma, oavsett var ditt barn föddes. Oftast försvinner gulfärgningen av sig själv inom två veckor. Så här kontrollerar du det:

1. 1

   Gå till dagsljus med ditt barn, inte under en lampa.

2. 2

   Tryck kort med ett finger på nästippen eller pannan och släpp. Om den ljusa tryckfläcken ser gulaktig ut i stället för vit, är ditt barn gult.

3. 3

   Titta på ögonvitan – särskilt viktigt hos barn med mörkare hud, där gult är svårare att se.

4. 4

   Se hur långt ner det gula går. Det börjar i ansiktet och sprider sig vid högre värden över bröst och mage till armar och ben.

Gult bara i ansiktet är vanligt. Ring barnläkarmottagningen eller vårdcentralen samma dag om ditt barn blir gulare, om magen, armarna eller benen också är gula eller om barnet samtidigt blir svårt att väcka, dricker dåligt eller är gnälligt. Ögat kan lätt lura – värdet går att mäta på mottagningen. Efter en hemförlossning eller en förlossning på födelsecenter ska varje gulfärgning bedömas på barnläkarmottagning eller vårdcentral och värdet mätas, även om barnet annars verkar må bra. Detsamma gäller om du åkte hem kort efter förlossningen: det är bättre att mäta en gång för tidigt än en gång för sent.

Om gulsoten håller i sig längre än två veckor, hos för tidigt födda längre än tre veckor, bör den utredas av läkare, oftast med ett blodprov. Då mäts också ett värde som visar om gallan rinner av som den ska (direkt bilirubin). Fråga gärna om det. Hos ammade barn är en mer långdragen gulsot ofta ofarlig, men det vet man först efteråt. Att fortsätta amma är i regel rätt, vatten eller te hjälper inte.

Omedelbar vård behöver ditt barn om det blir gult redan första levnadsdagen, eller om det är gult och samtidigt knappt går att väcka eller inte dricker.

Särskilt under de första dagarna tvivlar många mammor på sin mjölk, och ingen kan mäta exakt. Just här hjälper blöta och fulla blöjor: de är ett av de viktigaste vardagstecknen på att det kommer fram tillräckligt med mjölk.

Antalet blöta blöjor stiger steg för steg under de första dagarna, i takt med mjölkmängden. Till och med dag 4 gäller tumregeln: ungefär lika många blöta blöjor som ditt barn är dagar gammalt.

• Dag 1 (de första 24 timmarna): minst en, oftast en till två

• Dag 2: två till tre

• Dag 3: tre till fyra

• Dag 4: fyra till fem

• Från dag 5: minst sex ordentligt blöta blöjor på 24 timmar, ofta sex till åtta

Hur blöt är ”ordentligt blöt”? Moderna engångsblöjor suger upp så bra att även en full blöja kan kännas nästan torr. Så här får du en känsla för det:

• 45-ml-testet: Häll tre matskedar vatten, alltså ca 45 ml, i en ren blöja och lyft den. Ungefär så känns en ordentligt blöt blöja från dag 4 till 5. Under de första dagarna är blöjorna förstås lättare.

• Köksvågen: Väg en ren och en använd blöja. 1 gram mer motsvarar ungefär 1 ml urin, alltså är cirka 45 gram mer en ordentligt blöt blöja.

• Våtindikatorn: Många blöjor har en rand som byter färg. Den visar att blöjan är våt, men inte hur mycket.

• Färgen: Hos ett barn som får i sig tillräckligt är urinen klar till blekgul. Mörkgul urin efter de första dagarna talar för att det kommer fram för lite vätska.

När du räknar gäller: en blöja med både urin och avföring räknas för båda, och siffrorna brukar stämma om du byter ungefär vid varje måltid. Efter de första veckorna byter du ofta mer sällan, eftersom blöjorna rymmer mer. Då är helhetsbilden viktig: tunga blöjor, ljus urin, ett barn som går upp i vikt. Vid 6 till 12 veckor är det oftast ungefär sex ordentligt blöta blöjor på 24 timmar, och urinen är klar till blekgul. En lång natt med en mycket tung morgonblöja är ingen larmsignal. Om blöjan från ungefär dag 5 är helt torr i mer än åtta timmar (kontrollera gärna med köksvåg), sök genast medicinsk rådgivning.

Tecken på att vätska saknas: mycket få, lätta eller mörkgula blöjor, torr mun eller klibbig saliv, en insjunken fontanell – den mjuka punkten uppe på huvudet ligger tydligt djupare än vanligt när barnet hålls upprätt – och ett ovanligt sömnigt eller gnälligt barn. Ser du något av detta, amma oftare eller erbjud flaskan och ring i dag, nattetid via sjukvårdsrådgivningen. Om fontanellen är insjunken, barnet nästan inte dricker alls eller verkar slappt behöver det omedelbar vård. Vatten eller te är ingen lösning: under de första månaderna får ditt barn all vätska via bröstmjölk eller modersmjölksersättning, även i värme.

Blöjan är dock inte det enda tecknet. Minst lika mycket säger de här observationerna:

• Ofta vid bröst eller flaska: Under de första veckorna vill många barn äta åtta till tolv gånger på 24 timmar, även på natten. Tidiga hungersignaler är smackande ljud, att barnet visar tungan, söker med huvudet och för handen till munnen. Gråt kommer sent.

• Bra tag vid bröstet: Ditt barn har munnen vidöppen, hakan ligger mot bröstet och ovanför överläppen syns mer av den mörka vårtgården än under underläppen. Kinderna är runda, efter några snabba sugtag blir rytmen långsammare och du hör barnet svälja. Efter de första sekunderna ska det inte göra ont.

• Varningssignaler vid amning: ihållande smärta, såriga eller blödande bröstvårtor, eller att nästan varje måltid varar längre än 50 minuter utan att ditt barn blir nöjt. Sök då snabbt amningsrådgivning.

• Nöjdhet: Efter de flesta måltider verkar ditt barn avslappnat, och dina bröst känns mjukare.

Vikten är det säkraste tecknet. Under de första dagarna går bebisar först ner i vikt. En viktnedgång på upp till ungefär 7 procent är vanlig, vid en födelsevikt på 3 500 gram är det 245 gram. Ligger den över det är det klokt att titta närmare på matningen, och från 10 procent, här 350 gram, måste det bedömas av läkare. Oftast är födelsevikten tillbaka efter sju till tio dagar, senast vid två veckor bör det ha hänt. Därefter går bebisar under de första två månaderna upp ungefär 170 till 330 gram per vecka.

Och vem väger om ingen barnmorska kommer? Ring barnläkarmottagningen eller vårdcentralen och fråga om en kort vägningstid mellan barnets rutinundersökningar, eller hyr en babyvåg. Väg utan kläder, på samma våg, ungefär en gång i veckan, inte direkt före eller efter en måltid. Att väga dig själv med och utan barn på en personvåg är för oprecist för så små skillnader.

En sak förvånar många: ett mycket lugnt nyfött barn som knappt säger till och sover länge är inte automatiskt mätt. Barn som får i sig för lite blir ibland mer sömniga än högljudda och kan ändå verka förvånansvärt nöjda. Om barnet sällan säger till eller blöjorna halkar efter, väck det för att äta – i lätt sömn, avklätt, hud mot hud – och ring samma dag till barnläkarmottagningen, vårdcentralen eller amningsrådgivningen.

Skriv upp blöjorna, åtminstone tills siffrorna stämmer och födelsevikten är tillbaka. En lapp vid skötbordet med fyra kolumner räcker: klockslag, blöt, avföring med färg, ätit. Eller så registrerar du det i Moonsleep. Huvudsaken är att du inte behöver räkna ur minnet klockan tre på natten, och att du har ett svar i telefonen i stället för en axelryckning.

Viktigt att komma ihåg: enstaka siffror är inget betyg på dig eller din amning. Att räkna blöjor är en grov vägledning, inte ett mätinstrument. Det som räknas är helhetsbilden av blöjor, matning och vikt.