Bebis rycker och grymtar i sömnen

Oftast ja. Ryckningar, grymtningar, suckar och oregelbunden andning hör till aktiv sömn, bebisens form av REM-sömn. Hos nyfödda utgör den ungefär hälften av sömntiden. Du bör låta vården bedöma ryckningar som fortsätter även när bebisen är vaken, och andningsuppehåll över 10 sekunder. Vid ett uppehåll över 20 sekunder, blå eller grå läppar, andnöd eller ett krampanfall ringer du genast 112.

Snabbkollen innan du läser vidare

1. 1

   Andas din bebis – höjs och sänks magen, även om rytmen är oregelbunden?

2. 2

   Är läppar, tunga och ansikte rosiga, inte blå, grå eller väldigt bleka?

3. 3

   Om du är osäker: Går det att väcka bebisen när du pratar och rör vid den, och rör den sig då kraftigt?

Tre ja? Då handlar det med stor sannolikhet om aktiv sömn – läs lugnt vidare. Om inte, hoppa till avsnittet ”Akut eller inte?”. För att kontrollera får du alltid tända lampan; mobilens ficklampa mot taket räcker.

Under de första veckorna har bebisar två sömnfaser: aktiv sömn är bebisens form av REM-sömn, också kallad drömsömn, och lugn sömn motsvarar djupsömn. Till skillnad från vuxna glider nyfödda ofta direkt in i den livliga fasen när de somnar – omkring åtta timmar per dygn. Även i halvmörker kan du se skillnad på dem:

• Aktiv sömn: Ögonen rör sig under ögonlocken, fingrar, armar eller ben rycker, munnen suger eller smackar. Andningen är oregelbunden, ibland snabbare, ibland med korta pauser, och du kan höra grymtningar, smågnäll och suckar. I den här fasen vaknar din bebis lätt – ett ljud eller en liten rörelse kan räcka.

• Lugn sömn (djupsömn): Ansiktet är avslappnat, händerna ofta löst öppna, andningen jämn; under de första veckorna upphör ryckningarna i stort sett. För att vakna behöver din bebis en tydligare stimulans – att bli avklädd, få blöjan bytt eller bli struken över fotsulan – men öppnar då ögonen och protesterar.

Att en bebis tar längre tid på sig att vakna ur djupsömn är alltså normalt. Det blir först ett varningstecken om den inte riktigt vaknar ens av sådana stimuli, förblir slapp eller genast sjunker undan igen.

Leenden, gråt, halvöppna ögon: det här kan också hända

• Leende i sömnen: Många bebisar ler i aktiv sömn långt innan de medvetet ler mot dig. Det här tidiga leendet räknas som en reflex.

• Gråter utan att vakna: Även smågnäll eller ett kort skrik med slutna ögon förekommer, och går ofta över efter några sekunder.

• Halvöppna ögon: Vissa bebisar sover med en smal glipa öppna ögon. Det är oftast ofarligt; om ögonen verkar röda eller irriterade efteråt, ta upp det på mottagningen.

• Drömmer min bebis? Det vet ingen säkert. Men ryckningarna är inte ett tecken på mardrömmar.

En sömncykel – en gång aktiv sömn och en gång lugn sömn – varar hos små bebisar ungefär 50 till 60 minuter. En nyfödd börjar oftast med aktiv sömn och glider efter ungefär 20 minuter över i lugn sömn. I slutet av en cykel blir bebisen ofta nästan vaken, sträcker på sig eller låter lite. Ofta glider den in i nästa cykel av sig själv, ibland signalerar den. Det förklarar också korta sovstunder: ofta har din bebis efter ungefär en cykel inte lyckats ta sig vidare till nästa.

Under de första veckorna kan din bebis ännu inte skilja på natt och dag och sover i omgångar på ca 30 minuter till 3 timmar dygnet runt. En tydligare dygnsrytm kommer oftast mellan ungefär 8 och 12 veckor. Hjälpsamt är: dagsljus och vanliga vardagsljud på dagen, dämpat ljus, låg röst och inget lekande på natten.

Korta uppvaknanden i övergången mellan två sömnfaser är alltså normalt, som barnläkares specialistföreningar betonar – inte ett tecken på sjukdom.

Forskare tror att varje ryckning under aktiv sömn talar om för hjärnan vilken muskel som rörde sig – och att det kanske gradvis bygger en inre karta över den egna kroppen.

Sömnryckningar. Enstaka ryckningar i armar, händer eller ben som bara varar i sekunder hör till sömnen i alla åldrar – särskilt när de kommer oregelbundet och din bebis sedan vaknar normalt och dricker bra.

Moro-reflexen: därför rycker din bebis till i sömnen. Ett högt ljud eller känslan av att falla bakåt – och din bebis slänger ut armar och ben, öppnar händerna och drar sedan ihop armarna igen, ofta med ett kort gråtljud. Typiskt är: det finns en utlösare, reflexen kommer en gång och är sedan över. Den är som starkast under den första månaden, blir svagare från ungefär den andra månaden och försvinner oftast mellan den tredje och sjätte månaden.

Godartad sömnmyokloni. Vissa friska nyfödda har rytmiska serier av ryckningar i sömnen, ofta i armar eller ben. De börjar under de första levnadsdagarna till levnadsveckorna, kommer bara i sömnen och upphör så snart din bebis verkligen vaknar. Att hålla fast stoppar dem inte säkert, ibland blir de till och med starkare då – det är alltså inget test; gungning kan utlösa dem. Eftersom de liknar ett krampanfall bör en läkare få se video inom de närmaste dagarna. Om läkaren har konstaterat godartad sömnmyokloni kan du andas ut: de lämnar inga följder, men hos ungefär en tredjedel av bebisarna fortsätter de efter tredje månaden. Om sådana serier börjar först efter den första levnadsmånaden, ring mottagningen samma dag.

Ofarligt eller inte? Filma och väck – i den ordningen

1. 1

   Om din bebis inte andas, är blå eller grå eller inte reagerar: ring genast 112, filma inte. Är du ensam gäller alltid: ring först.

2. 2

   Annars: tänd lampan, öppna sovsäcken kort och filma hela bebisen – ansiktet med ögonen, armar och ben, helst från början till slut.

3. 3

   Prata med din bebis, stryk över fotsulan, ta upp den – och fortsätt filma.

4. 4

   Upphör ryckningarna och tittar bebisen på dig som vanligt: notera klockslag och hur länge det varade, och visa videon på mottagningen de närmaste dagarna.

5. 5

   Fortsätter ryckningarna och reagerar bebisen inte på dig: ring 112. Korta böj- eller sträckkramper i serier, där bebisen är kontaktbar mellan dem: sök vård redan i dag (se BNS-anfall).

Darrningar vid gråt. Om haka, armar eller ben darrar när bebisen gråter är det normalt hos nyfödda. Det upphör när din bebis suger eller när du håller armen eller benet varsamt, och brukar lägga sig fram till ungefär den andra månaden. Om din 10 veckor gamla bebis fortfarande bara darrar med hakan när den gråter, ta upp det vid rutinkontrollen runt 3–4 månader. Om den darrar trots att den är lugn, eller om darrningarna blir tydligare, låt vården titta på det inom de närmaste dagarna.

En så liten människa kan sova förvånansvärt högljutt. De flesta ljud har en enkel förklaring:

• Snarkande, fnysande, pip från näsan: näsan är pytteliten, och redan lite intorkat sekret hörs.

• Rossel och gurgel i halsen: oftast saliv eller lite mjölk som kommit upp.

• Grymtande och krystande: ofta arbetar tarmen – mer om det under grymtbebis.

• Suckar, att kippa efter luft, flämtningar: ett djupt andetag eller kort snabb andning direkt efter en liten paus hör till periodisk andning.

• Kvidande, smågnäll, stönande, hicka: också normalt i aktiv sömn.

Två ljud är annorlunda. Ett högt tjut eller pip vid varje inandning, även när näsan är fri, kallas stridor och blir ofta tydligare vid matning, gråt och ryggläge. Oftast beror det på ett fortfarande mjukt struphuvud (laryngomalaci), som vanligtvis växer bort under det första levnadsåret, senast vid ungefär 1,5 till 2 års ålder. Mottagningen bör ändå titta på det inom de närmaste dagarna, och samma dag om bebisen har svårt att äta, går upp dåligt i vikt eller har andningsuppehåll.

Det andra är grymtande eller stönande vid varje andetag. Tarmgrymtande kommer i episoder när bebisen krystar; däremellan andas den lugnt, och ofta kommer en prutt eller avföring efteråt. Grymtande vid andnöd fortsätter hela tiden och kommer tillsammans med snabb andning, utspända näsvingar eller indragningar: vid varje inandning sugs huden in mellan revbenen, under revbensbågen eller ovanför bröstbenet. Det är inte ett sömnljud – ring 112.

Täppt näsa – så kan du hjälpa: Före matning kan du ge en eller två saltdroppar från apoteket i varje näsborre, och suga bort löst sekret med en ren nässug bara längst fram i näsöppningen. Avsvällande droppar bara kortvarigt, i spädbarnsdos och efter samråd med mottagningen eller apoteket. Det som är tabu är balsam eller oljor med mentol, kamfer eller eukalyptus – hos bebisar kan redan små mängder utlösa en livshotande kramp i struphuvudet med andnöd – och höjd huvudända eller kilkudde. Om din bebis knappt dricker på grund av näsan, låt vården titta på den.

Rädd att bebisen ska sätta i halsen? Gurglandet är inget skäl att lägga bebisen på sidan: friska bebisar sätter inte i halsen i ryggläge, kräkreflexen och luftvägarnas anatomi skyddar dem. Om mjölk rinner ut ur munnen eller näsan, vrid huvudet kort åt sidan och torka bort den; om bebisen hostar eller kväljer länge, ta upp den tills den andas fritt igen.

Snarkningar förekommer, till exempel vid täppt näsa. Om din bebis snarkar nästan varje natt, ta upp det på mottagningen inom de närmaste dagarna; vid andningsuppehåll, luftkippen eller sämre ätande redan samma dag.

Vissa bebisar grymtar, krystar och blir röda i ansiktet, ibland i flera minuter, tills det äntligen kommer mjuk avföring eller en prutt. Fackpersoner kallar det spädbarnsdyschezi, i vardagligt tal säger man ”grymtbebis”. Det har inget med förstoppning att göra: din bebis måste först lära sig att både trycka med magen och slappna av i slutmuskeln samtidigt. Typiskt hos bebisar under nio månader är minst ungefär 10 minuters krystande och gråt innan det kommer mjuk avföring – eller ingen alls. Med tiden får kroppen till samspelet av sig själv.

• Det som hjälper: tålamod. Håll din bebis om den gråter och ge den tid. Du behöver inte ”lösa” något.

• Det som inte hjälper: att stimulera stjärten med febertermometer eller bomullspinne, eller att ge stolpiller eller laxermedel på eget initiativ. Det tar bort övningen för din bebis, och grymtandet kan då hålla i sig längre.

• Det här är inte längre bara en grymtbebis: Om avföringen är hård, innehåller blod, om din bebis kräks, dricker dåligt eller inte går upp i vikt, ring barnmottagningen samma dag.

Korta andningsuppehåll hör till aktiv sömn. Så här ser det normala mönstret ut: andningen stannar i 5 till 10 sekunder. Därefter andas din bebis snabbare i 10 till 15 sekunder, ungefär 50 till 60 andetag per minut, och hittar sedan tillbaka till sin rytm. Färgen på läppar och ansikte förblir densamma. Fackpersoner kallar det periodisk andning; de flesta bebisar växer ifrån det ungefär till sex månaders ålder.

Så observerar du ett uppehåll

1. 1

   Ljus: tänd en dämpad nattlampa eller rikta mobilens ficklampa mot taket – i mörkret ser du ingen färg.

2. 2

   Titta: se på magen, den höjs och sänks tydligare än bröstkorgen hos bebisar. Lägg en hand lätt ovanpå, så känner du andningen också.

3. 3

   Räkna: uppskattade sekunder på natten blir nästan alltid för långa. Räkna långsamt ”tjugoett, tjugotvå …” eller använd mobilens stoppur.

4. 4

   Från 10 sekunder: prata med din bebis, stryk den över ryggen eller fotsulorna. Skaka aldrig bebisen.

5. 5

   Om andningen inte genast kommer i gång igen, eller om din bebis är slapp eller missfärgad: ring 112 och slå på högtalaren. Larmcentralen säger vad du ska göra.

6. 6

   Efteråt: notera klockslag, längd, färg och hur andningen började igen.

Trafikljuset: upp till 10 sekunder med rosig färg är normalt, över 10 sekunder bör bedömas medicinskt samma natt, över 20 sekunder eller tillsammans med missfärgning: genast 112. Alla specialfall – till exempel om din bebis först började andas vidare när du rörde vid den – finns i avsnittet ”Akut eller inte?”.

Räkna andetag. Räkna under lugn sömn i en hel minut hur många gånger magen höjs – inte 15 sekunder gånger fyra, eftersom andningen är oregelbunden, och inte direkt efter en paus. Normalt är hos små bebisar ungefär 40 till 60 andetag vakna, i sömnen snarare 30 till 40. Upprepade gånger över 60 i vila: låt vården titta på det redan i dag; tillsammans med indragningar, utspända näsvingar eller stönande: 112.

Vilken färg räknas? Läppar, tunga och ansikte. Kalla, lätt blåaktiga händer och fötter är vanliga hos små bebisar och blir rosiga igen när de blir varma – det är i sig inget akut. Vid mörkare hud, titta på läppar, tunga, tandkött och insidan av ögonlocken.

För tidigt födda bebisar har oftare och längre andningsuppehåll; för dem gäller överenskommelserna med sjukhuset eller barnmottagningen. Alla åldersangivelser för prematurfödda räknas fram till ungefär tvåårsdagen från beräknat datum.

Du känner din bebis bäst: om något känns annorlunda, sök medicinsk rådgivning – hellre en gång för mycket än en gång för lite. Här finns varje varningstecken på exakt en nivå, och varje enskilt tecken räcker.

Nivå 1 – ring genast 112 om din bebis …

• inte andas längre än 20 sekunder eller inte verkar som vanligt efter ett uppehåll,

• har blå, grå eller väldigt bleka läppar, tunga eller ansiktshud,

• kämpar för varje andetag: indragningar, utspända näsvingar, stönar vid varje andetag,

• inte går att väcka, verkar slapp eller plötsligt blir stel,

• rycker rytmiskt och inte reagerar på dig, inte ens efter att du försökt väcka den,

• plötsligt får andningsuppehåll i samband med snuva eller hosta.

Nivå 2 – redan i dag, även på natten: kontakta sjukvårdsrådgivningen, åk till en barnakut eller ring dagtid barnmottagningen direkt, om …

• ett andningsuppehåll varat längre än 10 sekunder, även om allt verkar normalt efteråt,

• din bebis först började andas vidare när du rörde vid den eller under pausen var blek, blåaktig, slapp eller kortvarigt inte kontaktbar, men nu verkar som vanligt – åk då direkt till en barnakut; om du inte säkert kan ta dig dit, ring 112,

• den är yngre än tre månader och har 38,0 °C eller mer (mätt i ändtarmen),

• den dricker tydligt sämre, hoppar över flera måltider eller knappt går att väcka för att äta,

• den i vila upprepade gånger andas snabbare än 60 gånger per minut,

• du ser serier av korta böj- eller sträckkramper, som vid BNS-anfall (nedan).

Nivå 3 – ring barnmottagningen inom de närmaste dagarna om …

• rytmiska ryckserier bara kommer i sömnen och upphör så snart din bebis vaknar (ta med video),

• skrämreflexen eller rörelserna ser annorlunda ut på ena kroppshalvan än på den andra,

• din bebis darrar trots att den är lugn, eller darrningarna blir starkare,

• du hör ett tjut vid inandning utan att bebisen dricker dåligt eller har andnöd,

• den snarkar nästan varje natt, utan andningsuppehåll.

Nivå 4 – ta upp det vid nästa rutinkontroll (vid 3–4 månader eller 6–7 månader): lätt hakdarrning vid gråt efter den andra månaden, en skrämreflex som fortfarande är tydlig efter sjätte månaden, sömn med halvöppna ögon. Men du får ringa när som helst, också ”bara” för ryckningar.

Vad händer när du ringer sjukvårdsrådgivningen? Du får kontakt dygnet runt med sjukvårdsrådgivningen där du bor. Där frågar man vad som hänt och rekommenderar rätt väg: rådgivning, närmaste jourmottagning eller hembesök där det finns. Ha ålder i veckor, förlopp, längd och din video redo. Det är precis för sådant här den finns, också klockan tre på natten och ”för 12 sekunder”. För bebisar under tre månader med andningsuppehåll eller sjukdomstecken går det ofta snabbare att åka direkt till en barnakut.

BNS-anfall: sällsynt men viktigt. Blixt-, nick- och salaamkramper kallas så eftersom huvud och armar böjs framåt som i en hälsning. Den här epilepsiformen drabbar ungefär ett av 2 000 barn och börjar oftast mellan den andra och tolfte levnadsmånaden, allra vanligast vid fyra till åtta månader.

• Så kan det se ut: kroppen stelnar plötsligt, ryggen sträcks bakåt, eller huvud, armar och ben böjs ryckigt framåt; ibland rullar bara ögonen uppåt eller magen drar ihop sig kort.

• När: varje kramp varar i sekunder, men de kommer i serier var 5 till 10 sekund, oftast strax efter uppvaknandet.

• Till skillnad från skrämreflexen kommer de utan utlösare, om och om igen i följd. Att ögonen rullar upp en enstaka gång när bebisen somnar hör däremot till aktiv sömn.

• Var också uppmärksam på om din bebis ler mindre, söker mindre ögonkontakt eller tappar sådant den redan kunde.

• Vad du ska göra: sök vård redan samma dag, med video – utanför mottagningstid direkt till barnakut, eftersom ett EEG behövs. Ju tidigare behandlingen startar, desto bättre är utsikterna.

Först: det är aldrig fel att gå till din bebis direkt. Under de första månaderna kan du inte skämma bort din bebis med tröst och närhet, och på gråt svarar du bäst så snart som möjligt. Den lilla pausen här är ett erbjudande för stunder när din bebis grymtar, smågnäller eller rycker med slutna ögon – inte detsamma som att låta den skrika. För under aktiv sömn väcker du den ofta helt om du tar upp den. Pausen varar från några sekunder till en eller två minuter:

1. 1

   Lyssna. Är det ett grymtande, en suck, ett kort smågnäll – eller håller riktig gråt på att bygga upp sig?

2. 2

   Titta. Är ögonen stängda, ögonlocken rycker, munnen arbetar? Då är din bebis med stor sannolikhet i aktiv sömn.

3. 3

   Ge den chansen att somna om. Ofta blir det tyst igen efter några andetag.

4. 4

   Gå fram så snart gråten blir starkare, ögonen öppnas eller du ser hungersignaler.

Vänta inte ut hunger. Rådet att inte reagera direkt på varje nattligt uppvaknande kommer från information till föräldrar om sömnproblem och betyder inte att du ska vänta vid hunger; särskilt under de första veckorna går hunger först. Den märks oftast före gråten: din bebis blir orolig, suger på handen, gör små smackande ljud och vrider huvudet sökande. Om det var en stund sedan senaste måltiden, gå dit direkt – en gråtande bebis har svårare att dricka. Om du ammar, lägg till vid minsta tvekan; amning efter behov är önskvärt både dag och natt, och kvällar med tät amning är normala. Tiden mellan måltider räknas från början av en måltid till början av nästa. Om du ger flaska, titta först på hungersignalerna i stället för att svara på varje smågnäll med mjölk.

Hur ofta äter bebisar? Under de första veckorna äter ammade bebisar minst 8 gånger per 24 timmar, ofta oftare, flaskmatade något mer sällan – båda också nattetid. Från dag 5 visar minst sex ordentligt våta blöjor per 24 timmar att det kommer tillräckligt med mjölk. Tills födelsevikten är åter nådd bör din bebis nattetid inte vara utan mat längre än ca 4 timmar; därefter får den, om den växer bra, sova längre pass.

Att väcka en sömnig nyfödd går lättast i aktiv sömn, när ögonlock och mun redan arbetar: klä av till bara bodyn, byt blöja, prata, ha hud mot hud. Om det ändå knappt går att få bebisen att dricka, om den verkar gulaktig eller från dag 5 har tydligt färre våta blöjor: till barnmottagningen samma dag.

Vid 2 till 3 månader (ungefär vecka 9 till 13) sover de flesta bebisar totalt omkring 14 till 17 timmar per dygn. Ammade bebisar äter ofta 5 till 9 gånger per 24 timmar, flaskmatade ungefär 5 till 7 gånger. Det längsta sammanhängande sovpasset ligger under de första fem månaderna i genomsnitt på knappt sex timmar, hos vissa bebisar tydligt kortare. Skrämreflex, periodisk andning och ryckningar i aktiv sömn är fortfarande normalt.

Du lägger försiktigt ner din sovande bebis – och armarna flyger ut. Känslan av att falla bakåt utlöser skrämreflexen, och under de första minuterna är din bebis fortfarande i lätt, aktiv sömn. Hos nyfödda börjar den lugna sömnen ofta först efter omkring 20 minuter. Från ungefär 12 veckor somnar många bebisar direkt i lugn sömn, och då blir det lättare att lägga ner dem.

Tecken på djupsömn som du kan känna igen även i mörkret: andningen är jämn, händerna löst öppna, munnen arbetar inte längre. Som tumregel, inte som medicinskt test: lyft en arm lite grann. Faller den tungt och avslappnat tillbaka sover din bebis oftast tillräckligt djupt.

Så lägger du ner bebisen

1. 1

   Sätt på sovsäcken redan före matningen.

2. 2

   Efter amning, lossa sugtaget: för in lillfingret försiktigt i mungipan. Om du ger flaska, låt bebisen rapa först.

3. 3

   Lägg ner din bebis långsamt och nära din kropp: först rumpa och rygg, sist huvudet. Dra inte bort handen under huvudet förrän rumpa och rygg vilar på madrassen.

4. 4

   Låt handen vila stilla en stund på magen eller bröstet och ta sedan bort den långsamt.

Om bebisen ändå vaknar var det kanske inte dags ännu. Ta upp den igen, låt den somna i lugn och ro och prova en gång till. Det är inget misslyckande, utan helt vanlig bebisvardag.

Säkerheten går först. Om din bebis har somnat i bilbarnstol eller babysitter, lägg den så snart som möjligt plant på rygg – även om den vaknar av det.

Och att linda? Hälsomyndigheter avråder från att linda spädbarn tätt när de ska sova; säkrast är en sovsäck i rätt storlek. Om du redan använder en lindning eller swaddle: bara i ryggläge, med lösa höfter och ben, två till tre fingrars utrymme över bröstet, inte för varmt och inget viktat. Så snart din bebis försöker vända sig – ofta runt den andra månaden – byter du till sovsäck med fria armar.

Vänder och vrider sig din bebis, sparkar och öppnar ögonen om och om igen? Då kan en snabb kontroll vara värd det:

• Hunger: söker den med munnen, suger på handen? Då kan du amma eller erbjuda flaska.

• För varmt: känn i nacken. Är den svettig, ta av ett lager eller välj en tunnare sovsäck. Kalla händer betyder inte i sig att din bebis fryser.

• Full blöja: kontrollera snabbt och byt i dämpat ljus, utan mycket prat och underhållning.

• Täppt näsa: snarkar den och dricker dåligt? Saltdroppar som ovan.

• Krystar med rött ansikte: ofta handlar det om en grymtbebis.

• Överstimulering på kvällen: mycket besök, en högljudd dag? Då hjälper ett lugnt, mörklagt rum och kroppskontakt.

• Sjuk: känns den varm, dricker sämre eller verkar slö, ta temperaturen i ändtarmen – hos bebisar är det den mest exakta metoden, för in termometern bara 1 till högst 2 cm. Från 38,0 °C hos en bebis under tre månader: vård redan i dag.

Är det ett utvecklingssprång? Många föräldrar förklarar stökiga nätter med utvecklingssprång under bestämda veckor. Sådana kalendrar bygger på en mycket liten observationsstudie med 15 mamma–barn-par; att de gäller alla bebisar är inte visat. Mer hjälpsamt än ett schema är att titta på just ditt barn: vad har förändrats, dricker det bra, verkar det friskt?

Vid 3 till 4 månader, alltså ungefär 13 till 17 veckor, blir sömnen mer vuxenlik. Runt tre månaders ålder går din bebis gradvis igenom samma sömnstadier som vuxna, och många börjar länka ihop sömncykler. Från ungefär tre månader rycker din bebis också i lugn sömn – ett tecken på att hjärnan fortsätter att koppla ihop sig, ingen anledning till oro.

Vissa föräldrar upplever den här omställningen som plötsligt stökigare nätter, ofta kallat ”4-månaders-sömnregression”. Studier hittar dock ingen allmän försämring i den här åldern; i genomsnitt blir sömnperioderna mellan första och fjärde månaden till och med längre. Om det hackar hemma hos er handlar det oftast om mognad, inte om att utvecklingen går bakåt.

En bebis som sover så högljutt bredvid dig, grymtar och rycker, lever och växer – och tar ändå din sömn. Några saker kan hjälpa:

• Om du är ensam på natten: ställ bebisens säng så att du ser ner i den från din kudde, och ha en dämpad nattlampa inom räckhåll – då kan du kontrollera andning och läppfärg medan du ligger kvar. Passa på att sova när din bebis sover på dagen, och be någon komma och avlasta dig några timmar om det går.

• Dela upp nätterna om ni är två: den som har passet tar bebisen till amning, byter blöja, låter den rapa och lägger tillbaka den; den andra personen får verkligen sova. Om du ammar, byt inte ut ett nattmål mot flaska under de första veckorna utan att pumpa ur – annars kan mjölkmängden minska.

• Skriv ner och filma i stället för att grubbla: klockslag, längd och det du såg på papper eller som anteckning i Moonsleep, plus en video. Det kan mottagningen ha mer nytta av än ett minne från klockan tre på natten.

• Vem du kan fråga, även utan barnmorska: barnmottagningen dagtid, också med små frågor; sjukvårdsrådgivningen på natten och helgen; i akuta lägen 112 eller barnakuten; vid frågor om amning en amnings- eller laktationsrådgivare. Har du en barnmorska, fråga också henne.

• För din egen del: om allt känns för mycket på natten kan du kontakta en stödlinje eller jourtelefon där du bor. Många finns dygnet runt, och vissa även särskilt för föräldrar.

• När du är vid din gräns: lägg din bebis säkert på rygg i sin säng, lämna rummet en kort stund, andas och ring någon. Skaka aldrig din bebis – redan några sekunder kan orsaka svåra hjärnskador.

• Om oron stannar kvar och du hela tiden måste kontrollera andningen även hos en frisk bebis, prata med din barnmorska, läkare eller barnmottagningen om det. Oro och depression efter förlossningen går att behandla.

Och om du ligger vaken på natten och lyssnar på din bebis, tänk då på: det här ryckandet och grymtandet har en uppgift. Din bebis växer, lär sig och sorterar intryck, också i sömnen. Du behöver inte ingripa varje minut. Det räcker att du finns där när du verkligen behövs.