Bebis gråter i sömnen: vad beror det på?

Om ditt barn gråter i sömnen är det ofta inte riktigt vaket: bebisar sover i kortare pass än vuxna. En sömncykel varar hos dem ca 50 minuter, hos vuxna ca 90. I varje cykel växlar lättare, livligare sömn med djup, lugn sömn. I övergången till nästa cykel är ditt barn nära att vakna till en kort stund: det sträcker på sig, suckar, gnäller – eller gråter till. Ofta glider det sedan vidare av sig självt utan att egentligen ha vaknat.

Att bebisar gnäller, gråter eller ibland stönar lite i lätt sömn är helt normalt. Något annat är om barnet stönar vid varje utandning samtidigt som andningen är snabb eller ansträngd: det är ett varningstecken (mer om det längre ned). Barnläkare betonar att spädbarn och små barn vaknar regelbundet på natten, ofta flera gånger och oftast när de byter sömnfas – en del ända upp till ungefär fem års ålder. Det är inte sjukligt. Och varje uppvaknande betyder inte hunger. Ibland handlar det bara om en snabb koll: Är allt fortfarande som när jag somnade?

Vid cirka tre till fyra månaders ålder lär sig många bebisar att länka ihop sina sömncykler utan att vakna emellan. Men det fungerar inte varje natt, och många barn vaknar fortfarande minst en gång per natt även efter ettårsdagen. En stor sammanställning av många studier visade under de första två levnadsmånaderna i genomsnitt knappt två nattliga uppvaknanden, under resten av det första året omkring ett – med stora skillnader från barn till barn.

Varför bebisar rycker till, grymtar och snusar i sömnen förklarar vi i vår artikel om aktiv sömn. Här handlar det om gråt: när den bara hör till, vad som kan ligga bakom och när ditt barn verkligen behöver dig.

Efter några veckor gråter en bebis inte längre alltid på samma sätt, och du börjar höra skillnaderna. Den känslan ersätter ingen diagnos, men den hjälper dig att fatta snabbare beslut på natten. De här mönstren är vanliga:

• Kort gnäll eller ett litet uppvakningsgråt med slutna ögon, som klingar av efter några andetag: Din bebis är troligen i halvsömn mellan två cykler.

• Gråt som långsamt blir starkare efter att din bebis blivit orolig, sugit på handen eller sökande vridit på huvudet: Det talar för hunger.

• Gnäll och gråt efter en lång, full dag, ofta redan när du lägger barnet: Din bebis kan vara övertrött.

• Ett plötsligt, gällt skrik som låter helt annorlunda än vanligt, eller en bebis som skriker till när du rör vid den: Det kan tyda på smärta. Då tittar du till barnet direkt.

• Ett småbarn som skriker med öppna ögon, slår omkring sig och inte verkar känna igen dig: Det passar med nattskräck.

• Ett småbarn som vaknar gråtande, klamrar sig fast vid dig och går att trösta: Det kan ha varit en mardröm.

Lika viktigt som att lyssna är att titta. Är ögonen stängda, andas din bebis lugnt och har normal hudfärg, har du lite tid. Låter gråten däremot ovanligt svag och ynklig, verkar din bebis slö eller ändrar huden eller läpparna färg, väntar du inte.

Vid nattlig gråt kan två goda råd verka motsäga varandra. Enligt barnläkare behöver du inte ingripa direkt vid varje uppvaknande, och ditt barn behöver inte genast lyftas upp ur sängen. Samtidigt avråder hälsomyndigheter tydligt från att låta bebisar skrika. Skälet är att små bebisar ännu inte kan lugna sig själva ur stark upprördhet – till det behöver de dig. De här råden går ihop om du tar det i små steg:

1. 1

   Ligg kvar en stund och lyssna. Blir gnället svagare glider din bebis troligen bara in i nästa sömncykel.

2. 2

   Titta utan att tända starkt ljus. Slutna ögon, lugn andning, normal hudfärg: då kan du vänta lite till. Avvikande andning, blek eller blåaktig hud, en slapp bebis: agera direkt.

3. 3

   Om gråten blir högre eller mer krävande, gå till din bebis. Håll belysningen dämpad, prata lugnt, lägg en hand på magen eller bröstet och nynna en välbekant sång. Om barnet använder napp kan du erbjuda den – för ammade barn först när amningen är etablerad, och aldrig i stället för en måltid om barnet visar att det är hungrigt. Doppa aldrig nappen i honung eller socker, och i sängen ska det inte finnas något nappband. Om nappen faller ur när barnet sover behöver du inte sätta tillbaka den. Många bebisar hittar då tillbaka till sömnen utan att vakna helt.

4. 4

   Kolla de grundläggande behoven. När åt din bebis senast? Är blöjan väldigt full eller rumpan röd och öm? Är nacken svettig? Är näsan täppt? Har en arm eller ett ben fastnat mellan spjälorna?

5. 5

   Ta upp din bebis om den inte lugnar sig. Bär den, vagga försiktigt, erbjud bröst eller flaska om hunger kan vara orsaken. Att trösta skämmer inte bort.

6. 6

   Titta lite närmare om ingenting hjälper. Ta tempen, ta av strumpor och pyjamas och titta på tår, fingrar och blöjområdet. Gråter din bebis länge och otröstligt trots allt, sök medicinsk rådgivning.

Hur länge ”kort” är beror på åldern. Hos en nyfödd är hunger den vanligaste orsaken till gråt, och hunger väntar man inte ut. Hos en äldre bebis kan du lyssna lite längre: från ungefär sex månaders ålder är det enligt amerikanska barnläkare normalt att en bebis vaknar på natten och somnar om själv – då rekommenderar de att man inte rusar in direkt. Det finns inget fast antal minuter. Din ledtråd är själva gråten: Blir den svagare, vänta. Blir den starkare, gå dit.

Under de första tre levnadsmånaderna är hunger den vanligaste orsaken till att bebisar gråter – också på natten. De behöver mat dygnet runt: ammade nyfödda kommer de första veckorna oftast upp i 8 till 12 måltider per dygn, bebisar som får flaska i 6 till 10. Upp till ungefär sex månaders ålder hör minst en måltid på natten till det normala.

Hunger visar sig oftast innan gråten hunnit ta fart. Var uppmärksam på de tysta signalerna: Din bebis blir sprattlig, stoppar handen i munnen, gör små mumlande ljud, vrider huvudet fram och tillbaka och gapar sökande. Om du ammar eller ger flaskan redan då går det oftast lättare, eftersom en bebis som redan gråter för fullt brukar vara svårare att mata.

Ibland vill din bebis äta tydligt oftare än vanligt under några dagar, också på natten. Sådana tätare perioder varar oftast två, tre dagar, mer sällan längre än en vecka. Det finns inga fasta tidpunkter för dem, även om kalendrar för ”utvecklingssprång” kan ge ett annat intryck. Vid amning anpassar sig mjölkmängden av sig själv när barnet ammas oftare.

Med åldern förändras bilden. Från ungefär ett halvårs ålder klarar många välmående bebisar längre nattpauser utan mat. Många äter ändå fortfarande på natten, och också det är normalt. Vid ungefär tio månaders ålder ligger det oftast inte längre hunger bakom nattliga uppvaknanden. Om hunger verkar osannolik rekommenderar barnläkare att inte uppmuntra barnet att dricka eller äta på natten. Då hjälper oftare din röst, din hand och era välbekanta rutiner.

Många föräldrar hoppas att en riktigt trött bebis ska sova extra bra. Oftast blir det tvärtom: Förutom kroppsliga orsaker beror oroliga nätter ofta på rutiner som ännu inte riktigt fungerar – till exempel en kväll som varit för fullspäckad eller för lång. Ett överstimulerat, övertrött barn kan då kämpa emot sömnen trots att ögonen faller ihop.

De första trötthetstecknen är tysta: gäspningar, att gnugga ögonen, en tom blick, att suga på fingrarna, att plötsligt vilja vara väldigt nära. Missar man dem kommer ofta den högljudda fasen: gnäll, gråt, hos småbarn också raseriutbrott eller en sista energikick, som om tröttheten inte fanns alls.

Så kan du förebygga: lägg din bebis så snart de första tecknen kommer, inte först när barnet redan gråter. Om en tupplur uteblir, flytta hellre läggtiden lite tidigare på kvällen än senare. Om ditt barn däremot regelbundet ligger vaken i sängen i mer än 30 minuter innan det somnar, var det kanske ännu inte tillräckligt trött – vanligt är upp till cirka 20 minuter.

Hur länge bebisar oftast kan vara vakna i sträck ser du i riktvärdena nedan. Vid 2 månader handlar det om ca 1–1,5 timme, vid 9 månader ca 2,5–3,5 timmar. Värdena är inga måsten: vissa barn behöver sova igen tidigare, andra orkar längre. Titta först på ditt barn och sedan på klockan.

När en liten bebis gråter otröstligt på kvällen, drar upp benen och pruttar samtidigt tänker många föräldrar direkt på magont. Fackpersoner är försiktigare: bara omkring 5 procent av bebisar som skriker mycket har faktiskt ett problem med mage eller tarm. Och luft som rör sig genom en frisk tarm gör i regel inte ont.

Dessutom gråter bebisar i genomsnitt allt mer under de första veckorna. Runt sjätte levnadsveckan når gråten sin topp med cirka 2,5 timmar per dag, därefter minskar den. Från vecka 16 är det i genomsnitt ungefär en timme kvar. Många bebisar gråter särskilt mycket sen eftermiddag och kväll. Om en i övrigt frisk bebis gråter väldigt mycket i flera veckor talar experter om överdrivet skrikande, tidigare ofta kallat tremånaderskolik. Den exakta orsaken är oklar. Ofta blir det tydligt bättre vid tre till fyra månaders ålder, ibland dröjer det till sjätte månaden. Längre ner kan du läsa var du kan få hjälp under den tiden.

Vanligt är också att bebisar kräks upp lite efter maten. Muskelringen längst ner i matstrupen är fortfarande svag hos bebisar, därför rinner lite mjölk lätt tillbaka. Ofta börjar det under de första åtta levnadsveckorna och går till stor del över före ettårsdagen. Det här kan hjälpa:

• Håll din bebis så upprätt som möjligt när den äter och en stund efteråt.

• Låt barnet rapa emellanåt, inte först i slutet av måltiden.

• Om du misstänker magont: lägg din bebis, när den är vaken, på mage över dina knän och stryk mjukt över ryggen. Att bära, vagga försiktigt eller ge ett varmt bad lugnar också många bebisar. Badvattnet ska bara vara ljummet, kontrollerat med armbågen eller termometer, och i badet lämnar du aldrig barnet ens för en sekund.

• När barnet ska sova ska det ändå ligga platt på rygg – även vid reflux eller snuva. Höj inte huvudändan och lägg inte in någon kilkudde.

Droppar eller växtbaserade medel mot kolik har enligt vårdrekommendationer ingen säkerställd effekt. Byt inte ersättning på eget initiativ och uteslut inte bara livsmedel vid amning, utan prata med barnläkare om det. Sök vård omgående om din bebis kräks blod, kaskadkräks (särskilt efter varje måltid under de första två levnadsmånaderna), inte går upp bra i vikt eller är så orolig att den inte slutar gråta. Gröna eller gulgröna kräkningar (galla) är däremot ett akutläge hos bebisar: åk direkt till barnakuten.

Nästan ingenting får skulden för dåliga nätter så ofta som tänderna. De flesta bebisar får sin första tand omkring den sjätte månaden, några redan före fyra månader, andra först efter ettårsdagen. Vid två till tre års ålder brukar alla mjölktänder ha kommit.

När en tand bryter igenom kan tandköttet vara rött och ömt. Många bebisar dreglar mer, tuggar på allt, får röda kinder, gnider sig mot öronen, gnäller och sover oroligare. Temperaturen kan stiga lite men håller sig under 38 °C. Feber, diarré eller en bebis som verkligen verkar sjuk förklaras inte av tandsprickning. Ett stort amerikanskt barnsjukhus betonar också att tandsprickning kan göra vissa bebisar gnälliga, men i regel inte orsakar ordentlig gråt.

Så kan du hjälpa din bebis:

• Bitring från kylskåpet, aldrig från frysen, eftersom den kan skada tandköttet om den är frusen. Knyt den aldrig runt halsen.

• Massera tandköttet försiktigt med ett rent finger.

• Om din bebis redan äter smakportioner eller mat, kan en bit kyld, mjuk frukt som melon kännas skön – men bara om du sitter bredvid hela tiden.

• Inga halsband av bärnsten eller andra tandsmycken: de innebär risk för kvävning och strypning.

• Bedövande tandgel bara efter att du rådfrågat vården. Att de hjälper är dåligt belagt. Gel med bensokain rekommenderas inte för bebisar, och även gel med andra bedövande ämnen som lidokain ska bara användas efter råd från vården eller apoteket. För homeopatiska medel vid tandsprickning saknas bevisad effekt. Smärtstillande ska bara ges efter råd från barnläkare eller apotek och doseras exakt efter vikt.

Om din bebis gråter länge och otröstligt trots bitring och tröst, har feber eller får fler sjukdomstecken, leta efter en annan orsak. Ofta handlar det om en begynnande infektion.

Om en bebis från ungefär tre månaders ålder plötsligt gråter på ett nytt och ovanligt sätt är en begynnande sjukdom den vanligaste kroppsliga orsaken. Gå igenom de här punkterna:

• Öronvärk: En öroninflammation kommer ofta under eller några dagar efter en förkylning. Typiskt är stickande, bultande smärta, särskilt på natten, tillsammans med orolig sömn, gråtighet, ofta feber och ibland att bebisen inte vill dricka. Många tar sig om och om igen mot örat – men det gör också en del bebisar som får tänder. Misstänker du öroninflammation hos en bebis under ett år, låt en läkare titta på barnet.

• Täppt näsa: När bebisar dricker vid bröst eller flaska behöver de fri näsa. Koksaltlösning som näsdroppar, hos bebisar under ett år en droppe i varje näsborre före matning, kan hjälpa. Mer om det kan du läsa i vår artikel om hosta på natten.

• Feber: Om din bebis känns varm eller gråter annorlunda än vanligt, mät temperaturen – hos bebisar blir den mest exakt i ändtarmen. För barn under tre månader gäller: från 38,0 °C ska det alltid bedömas av vården direkt, på natten helst direkt på barnakuten, eftersom man i den här åldern noggrant måste utesluta en allvarlig infektion. I den här åldern är även en ovanligt låg temperatur under 36,5 °C ett varningstecken.

• Röd och sårig rumpa: Ett irriterat blöjområde gör ont och kan väcka din bebis på natten. Byt då även nattetid, i dämpat ljus och utan onödig uppståndelse.

• För varmt eller för kallt: Cirka 16–18 °C i sovrummet är idealiskt. Känn i nacken: varm men inte svettig är precis lagom.

• Ett hårstrå runt en tå eller ett finger: Sällsynt, men viktigt. Ett enda hårstrå eller en tråd kan snurra sig så hårt runt en tå, ett finger eller penis att blodflödet stryps. Området svullnar, blir rött eller blåaktigt, och ofta syns en tunn fåra. Det kan göra mycket ont och är en anledning att söka vård direkt.

Det finns också en sällsynt men allvarlig orsak som du bör känna till: invagination, när en del av tarmen glider in i nästa avsnitt. Det drabbar oftast bebisar mellan fem och nio månader. Typiskt är plötsliga, kraftiga smärtattacker: din bebis skriker högt och drar knäna mot magen, mellan attackerna verkar den nästan normal en stund och sedan börjar det om. Det kan också komma gulgrön kräkning och avföring med blod och slem. Det är ett akutläge: ring 112 eller åk direkt till barnakuten, även om det ännu inte syns något blod i avföringen.

Under andra halvan av det första levnadsåret gör din bebis en stor upptäckt: du finns kvar även när barnet inte ser dig – och du kan gå därifrån. Vid cirka åtta månader börjar många barn få separationsångest och bli reserverade inför främmande. Starkast är det oftast mellan 10 och 18 månader, och kring tvåårsdagen brukar det klinga av. Det är inget bakslag, utan ett tecken på att en trygg anknytning har vuxit fram.

På natten kan det betyda att ditt barn vaknar flera gånger och ropar efter dig, ofta efter en särskild förälder. Runt nio månaders ålder vaknar dessutom många bebisar oftare av andra skäl: i en italiensk studie hade lite mer än var fjärde bebis i den åldern fler än två uppvaknanden per natt. Också nya färdigheter som att krypa och resa sig hör till den här tiden och kan hänga ihop med oroligare nätter. Mer om det kan du läsa i vår artikel om sömnregressioner.

Det här brukar hjälpa i den här fasen:

• Trösta kort och pålitligt. Gå till ditt barn, prata lugnt och lägg handen på ryggen. Ofta räcker vissheten om att du finns där.

• Öva på dagen. Små tittut-lekar där du försvinner bakom en duk och kommer fram igen visar barnet: den som går kommer tillbaka.

• Göm inte avsked. Säg vänligt och sakligt att du går och snart kommer tillbaka i stället för att smyga ut.

• Välbekanta rutiner. En återkommande kvällsrutin ger trygghet, särskilt när mycket är nytt på dagen, till exempel vid inskolning i förskolan.

• Något tröstande för småbarn. Under det första levnadsåret ska sängen vara fri från mjukisdjur. Efter det kan ett litet gosedjur hjälpa barnet att somna om.

Många föräldrar undrar om en bebis redan kan drömma obehagliga drömmar. Ärligt talat vet ingen säkert, eftersom en bebis inte kan berätta vad den upplever. En dålig dröm går inte helt att utesluta från andra halvan av det första levnadsåret, men den typiska tiden kommer senare: enligt en amerikansk barnläkarförening är mardrömmar vanligast mellan ungefär tre och tolv års ålder. När en bebis gråter på natten är hunger, trötthet, närhetsbehov eller obehag därför mycket troligare.

Hos småbarn finns dessutom något som ofta skrämmer föräldrar ordentligt: nattskräck, också kallat pavor nocturnus. I en kanadensisk långtidsstudie med knappt 2 000 barn var det vanligast vid 1,5 års ålder – då hade drygt en tredjedel av barnen sådana episoder. Andra källor ser tyngdpunkten mellan tre och åtta års ålder. Hos små barn är nattskräck i regel ofarligt och går över av sig själv.

Vid nattskräck vaknar ditt barn egentligen inte. Det far upp ur djupsömnen, oftast en till två timmar efter att det somnat, ofta innan du själv ens gått och lagt dig. Barnet skriker, verkar panikslaget, kanske slår omkring sig, svettas, har ögonen öppna och verkar inte känna igen dig. Oftast är allt över efter fem till 15 minuter. Sedan sover barnet vidare och minns ingenting nästa morgon.

En mardröm däremot väcker ditt barn ordentligt, oftast under andra halvan av natten, ofta framåt morgonen. Det gråter, söker sig till dig och går att trösta. Så snart det kan prata berättar det ofta vad det drömde.

Vid nattskräck hjälper framför allt lugn, hur svårt det än kan vara. Väck inte ditt barn, för om det rycks ur djupsömnen blir det förvirrat och ofta ännu mer upprört. Stanna i närheten, prata tyst och lugnt och se till att barnet inte slår sig eller faller ur sängen. Hålla fast behöver du bara göra om barnet annars riskerar att skada sig. Tröst i vanlig mening fungerar inte, eftersom barnet inte uppfattar dig just då. Det beror inte på dig.

För att förebygga rekommenderar barnläkare tillräckligt med sömn, regelbundna sovtider och en lugn kväll med en välbekant rutin. Världshälsoorganisationen WHO rekommenderar dessutom inte skärmar för barn under två år, inte ens dagtid. Om nattskräcken kommer vid samma tid varje gång råder vårdrekommendationer att prova följande: väck barnet försiktigt ungefär 15 minuter före den vanliga tiden varje natt i två veckor. Det kan förebygga fler episoder.

Efter en mardröm behöver ditt barn precis det som din instinkt säger: dig. Ta barnet i famnen, säg att det är tryggt och stanna kvar tills det blivit lugnare. Om barnet vill får det gärna berätta om drömmen. En liten nattlampa kan hjälpa om mörkret känns skrämmande.

Ta upp det med barnhälsovården eller barnläkarmottagningen om nattskräcken kommer väldigt ofta, håller i sig länge eller om du är osäker på om det verkligen är nattskräck. En kort mobilfilm kan hjälpa vården att bedöma det. Om en episod mer liknar ett krampanfall, till exempel med stel kropp, rytmiska ryckningar eller blåaktiga läppar, ring 112.

Vissa bebisar gråter så mycket att det pressar föräldrar till gränsen, oftast under de första tre till sex levnadsmånaderna och ofta sent på eftermiddagen och kvällen. Då talar man om överdrivet gråtande. Det betyder en bebis som knappt går att lugna och som gråter mer än tre timmar per dag – fler än tre dagar i veckan, i minst tre veckor. Det säger ingenting om dig som mamma eller pappa. Och du behöver inte ta dig igenom det ensam.

Det här kan hjälpa dig:

• Barnläkarmottagning eller barnhälsovård: Där går man igenom om det finns en sjukdom bakom gråten. Utanför öppettiderna kan du kontakta jourvård eller sjukvårdsrådgivningen där du bor.

• Specialiserade mottagningar för skrik-, sömn- och matningssvårigheter: Det finns rådgivning för familjer med barn upp till tre år. Där samarbetar till exempel läkare, psykologer, barnmorskor och fysioterapeuter. Många erbjudanden är kostnadsfria. Kontakt kan du få via barnhälsovården, barnkliniker, familjerådgivning eller kommunen.

• Tidigt familjestöd: I många kommuner finns stöd för familjer med bebisar, till exempel genom hembesök och stöd från barnmorska eller familjestödjare. Du når det ofta via kommunen eller hälso- och sjukvården.

• Stödlinje för föräldrar: På många håll finns kostnadsfria och anonyma stödlinjer där någon lyssnar när det känns för mycket.

Ett gråt- och sömndagbok är hjälpsamt inför varje samtal. Barnläkare rekommenderar att du vid sömnbekymmer antecknar under ungefär tre veckor när ditt barn sov, hur ofta det vaknade, när det var oroligt och när det drack eller åt. En lapp bredvid sängen räcker gott. Smidigare är det i en app som Moonsleep: sömn, måltider, temperatur och läkemedel lägger du in med ett tryck, och i en anteckning kan du skriva när din bebis grät och vad som hjälpte. Då blir mönster synliga som annars försvinner i trötta nätter.

Om allt känns för mycket: Lägg din bebis på en säker plats, helst på rygg i sin säng. Gå en stund till rummet intill, öppna ett fönster och andas djupt. Titta till barnet då och då, och be om stöd: ring någon du litar på eller en stödlinje för föräldrar. Det är helt okej att lägga ner en gråtande bebis säkert en liten stund. Skaka aldrig barnet, inte ens kort: bara några sekunders förlorad kontroll kan ge svåra och bestående hjärnskador. Om det har hänt, eller om du misstänker att någon har skakat din bebis, åk direkt till närmaste barnakut eller ring 112. Prata också med alla som tar hand om din bebis om den här risken.

Du känner din bebis bättre än någon annan. Sök medicinsk rådgivning så snart gråten känns främmande eller ditt barn verkar helt annorlunda än vanligt. Det är bättre att fråga en gång för mycket än en gång för lite.

Ring 112 direkt om din bebis …

• andas tungt eller mycket snabbt, stönar vid varje utandning eller drar in huden mellan revbenen eller under bröstbenet,

• har andningsuppehåll och samtidigt blir blå, blek eller slapp,

• har blek, blåaktig, grå eller fläckig hud, läppar eller tunga,

• är slapp eller okontaktbar eller knappt går att väcka,

• har ett krampanfall,

• har utslag som inte bleknar när du trycker på dem,

• har kraftiga, återkommande smärtattacker där barnet drar upp benen – särskilt om det också kräks gulgrönt eller har blod i avföringen.

Åk direkt till barnakuten – och om du inte snabbt kan ta dig dit, ring 112 – om din bebis …

• är yngre än tre månader och har 38,0 °C eller mer eller under 36,5 °C,

• kräks grönt eller gulgrönt (galla),

• har en svullnad i ljumsken eller pungen och samtidigt gråter eller visar tecken på smärta,

• har en tå, ett finger eller penis som är avsnörd, svullen eller missfärgad,

• som småbarn kan ha svalt ett knappcellsbatteri.

Sök vård omgående – även nattetid via jourvård eller sjukvårdsrådgivningen där du bor – om din bebis …

• gråter längre än två timmar utan uppehåll och inte går att lugna med något,

• gråter ovanligt gällt eller märkbart svagt, skriker till vid beröring eller verkar väldigt förändrad,

• har en utbuktande eller insjunken fontanell (den mjuka delen högst upp på huvudet),

• vägrar dricka eller har tydligt färre blöta blöjor än vanligt – vänta inte tills det har gått tolv timmar utan en blöt blöja,

• kräks blod eller kräks kraftigt i bågar.

Som vägledning: Korta andningsuppehåll på under cirka tio sekunder hör hos nyfödda till den normala, lite oregelbundna andningen, liksom enstaka grymtningar när de krystar. Varar pauserna längre ska det bedömas av vården.

Om din bebis gråter på ett nytt och ovanligt sätt men går att trösta och i övrigt verkar frisk räcker det oftast att ringa barnläkarmottagningen eller barnhälsovården nästa dag.

Nattlig gråt tär, särskilt om det pågår i veckor. Om ni är två, dela upp nätterna: den som har pass lyssnar och går, den andra får faktiskt sova, gärna med öronproppar i rummet bredvid. Är du ensam, ta emot hjälp när den erbjuds och be gärna väldigt konkret om den – till exempel om en timmes promenad med vagnen på eftermiddagen så att du kan sova.

Och glöm inte: att din bebis gråter på natten säger ingenting om dig. Det är en liten människa som fortfarande lär sig att hantera hunger, trötthet, närhet och alla nya intryck. Du måste inte kunna tolka varje gråt direkt. För varje natt lär du känna ditt barn lite bättre – och barnet lär känna dig.